Myom ger inte alltid symtom och förblir därför ofta oupptäckta. Ibland upptäcks de vid en gynekologisk rutinkontroll. Det finns flera riskfaktorer för utveckling av myom. Sannolikt orsakas de av en kombination av olika faktorer och man vet att hormonerna östrogen och progesteron båda gynnar tillväxten av myom. En del behandlingar riktas därför mot dessa hormoner.
Hur upptäcks och diagnostiseras myom?
En snabb undersökning av om det finns några myom kan göras genom en så kallad bimanuell undersökning av underlivet. Läkaren för då in två fingrar i vagina för att identifiera livmoderhalsen och palperar samtidigt nedre delen av buken (”palperar” betyder att man känner på ett organ eller ett område i kroppen för att ställa diagnos).
Om läkaren misstänker myom kan mer noggranna undersökningar göras, till exempel:
- Transvaginalt ultraljud
- Hysteroskopi
- Undersökning med magnetkamera
- Sonohysterografi
Ultraljud
Ultraljud är en smärtfri undersökning som man använder för att upptäcka tidiga myom.
När det gäller myom gör man ett så kallat transvaginalt ultraljud. Läkaren för då in en sond i vagina. Sonden avger ultraljudsvågor som studsar mot de olika strukturerna i livmodern. En dator skapar en bild på en skärm där man sedan söker efter myom.
Hysteroskopi
Vid hysteroskopi undersöker man om det finns några submukösa myom. Vätska hälls in i livmodern genom att litet, tunt teleskopliknande instrument, ett så kallat hysteroskop. Hysteroskopet innehåller optiska fibrer. Det förs in i livmodern genom livmoderhalsen för inspektion av livmoderns insida.
Undersökning med magnetkamera
Ibland måste myomen opereras bort. För att se exakt var myomen sitter behövs en så kallad magnetresonansundersökning (MR, som utförs med magnetkamera). MR gör man endast om man måste lokalisera myomen utan att göra ett kirurgiskt ingrepp.
Sonohysterografi
Denna variant av ultraljudsundersökning sker antingen transabdominellt (via buken) eller transvaginalt (via vagina). Saltlösning används för att förbättra bilderna.